Detta med blogg är nytt för mig, valde att skapa en anonym blogg då jag kommer beröra en del känsliga ämnen rörande, inte bara mig, utan mina nära och kära.

Kan börja med att säga att det mesta bloggen kommer handla om är mina tankar och känslor kring just min familj, en familj full med hemligheter, drogmissbruk av alla de slag, misshandel och medberoende.

Har växt upp med missbrukande föräldrar, mestadels alkohol men som jag förstått på senare år hade min pappa även problem med andra substanser när vi var små. Om mina inlägg verkar osammanhängande emellanåt är det för att jag skriver om det som dyker upp i huvudet. Jag kan hoppa mellan nutid och dåtid och hoppas att ni som läser har överseende med detta.

Har för närvarande en pojkvän som sitter på behandlingshem. Japp, ni läste rätt, jag gick från missbrukande föräldrar till en missbrukande partner. Hör kanske till saken att jag aldrig rört en drog i mitt liv, dock druckit en hel del alkohol men har nu kommit på bättre tankar! Vill inte bli som mina föräldrar!

Pojkvännen, vi kan kalla honom B, och jag har varit ett par i snart två år och de två åren har emellanåt kantats av lögner, svek, kraftiga återfall men också en hel del kärlek. Jag har gått i terapi för att reda ut en del känslor men ingen terapeut där jag känt att jag vill fortsätta. Under dessa sporadiska terapitillfällen har jag lärt mig att jag är ett så kallat maskrosbarn. Har väl inte riktigt förstått innebörden av det men i stora drag är det någon som gång på gång stöter på motgångar men reser sig varje gång. Ett maskrosbarn hamnar också ofta inom vården eller liknande så de mår bra genom att hjälpa andra. Jag är långt ifrån ett vårdyrke men detta kan ju förklara varför jag väljer en man med missbruksproblem. Han ringde mig idag, B, och vi bestämde att vi ska lägga förhållandet på is.. Inte bryta upp utan ha ett kravlöst förhållande där inga måsten ingår. Vet inte ens om detta känns bra, känns som att det nu är på hans villkor. Kanske ska nämna att han har avslutat vårt förhållande tre gånger innan, senast i oktober.

Har idag fått ett brev där jag blivit bjuden på en anhörighelg. Det hade varit nyttigt för mig. Reda ut allt ifrån min barndom till idag. Lära mig vad ett medberoende faktiskt innebär. Att inse att den människan jag blivit det senaste året inte är jag, utan någon sjuk roll jag måste inta för att kunna hantera återfallen och lögnerna.

Vi får väl se, kanske åker kanske inte. Vi ligger ju på is som sagt..